torsdag 29 september 2011

A Serbian Nightmare

Drömde om en barnvänlig version av A Serbian Film där egentligen allt upprörande var borttaget och istället ersatt med en märklig, irriterande humor. En mardröm helt enkelt ... Tack och lov en som nog aldrig kommer att förverkligas. Det finns fortfarande dem där ute som vägrar kompromissa med chanserna till en större publik och istället nöjer sig med den de får. Liksom Martyrs, Vinyan eller Enter the Void. Galenskaper som erbjuder tittaren inte bara en film utan mer en stadig måltid, som lever och andas, skakar av skräck. Jag har faktiskt ingenting emot remakes, men en viss typ av film bör lämnas ifred. När jag besökte Contrafilm för drygt ett år sedan avslöjade Spasojevic att ett amerikansk bolag varit intresserade av att göra om A Serbian Film, något som inte blev av efter att de väl sett filmen ... Även Martyrs var ju ett fall för Hollywood, hur det blev med det vet jag inte men troligen inte alls.

En vecka kvar till världens bästa filmfestival: Sitges. Tredje gången på raken, samma hotell (frukostbuffén!), en massa nya filmer (Bellflower, Livide, Sleeping Beauty, 22 Mei med mera med mera) dock med nytt flygbolag. Aldrig mer Ryan Air!

lördag 24 september 2011

Festivaldags

Ikväll är det skräckfest på Södra Teatern. Kolla in programmet här. Efter du insupit den sköna texten kan du skratta gott åt de fantastiska reklamfilmerna för festivalen, här. Allvarligt talat, jag är personligen beredd att ta ett groteskt stort banklån bara för att ge skaparna av dessa pärlor full filmisk frihet. Så otroligt skickligt! Jag kommer att svänga vägen om vid cirkus 18.00, signera lite böcker och se på Devil's Rejects. Zombies bästa film och av ett slag han nog aldrig kommer göra igen, tidigt fall för den giganten.

Annars släpper Sitges-festivalen sitt fulla program inom kort. Det kommer bli sjukt jobbigt att pressa in allt på tre dagar ... Lyxproblem!

onsdag 14 september 2011

Vertigo bio, på Bio Rio

13/10 har Vertigo en alldeles, alldeles speciell filmkväll på Bio Rio i Stockholm. Henrik Möller och Alexi Carpentieri visar kortfilmer utan pardon. Ni som tagit del av framför allt Möllers material vet vad jag menar. Utöver detta kommer även jag köra lite klipp från de filmer som förekommer i min bok "Äkta skräck", samt presentera det hela. Det kommer att bli nervöst, jag svettas redan nu. Hatar egentligen den här typen av evenemang. Kommer ihåg en textmässa för cirkus tio år sedan då jag skulle läsa ur min första bok "Perversum" inför en inte alltför förväntansfull publik. En kompis spelade in det hela på sin digitalkamera. Bara vetskapen om att mitt sk framträdande fortfarande existerar känns inte bra, inte bra alls ... Läs mer om evenemanget här.

måndag 12 september 2011

"Misogynin"

Nu när Äkta skräck äntligen släppts och ett kapitel avslutats påbörjas omedelbart tusen nya. Samtidigt som jag känner stor oro för eventuella recensioner. (Minns fortfarande Niklas Darkes låga sågning av min debutbok Perversum i BLM.) Men än så länge ser det bra ut, mild kritik visserligen som att boken skulle ha kunnat gå mer på djupet i vissa frågor. Som jag delvis kan jag hålla med om. Men det var liksom inte det som var grejen. Tanken var att introducera extremfilmen för massan på ett lättsamt och underhållande sätt. Jag valde tex bort att skriva om huruvida genren är misogyn eller inte (även om det nämns). Börjar man harva i frågor som denna tycker jag att man ska vara insatt (på ett djupare sätt än vad jag är), samtidigt så blir det lätt en bok om just kvinno/mansfrågor så fort man låter vågen väga över. Sedan kändes väl också ämnet lite för självklart; skriver du en bok om skräckfilm så måste du ta upp en viss typ av frågor... Nej det måste man inte! Men ok, skräckfilmen som sådan är genetiskt våldsam, kvinnor drabbas värre än män. I mitt urval av filmer, regissörer, skådespelare har jag försökt att tänka på detta. Och faktum är att den extrema skräckfilmen är mycket mer balanserad än det Hollywoodiserade ditot. Amateur Porn Star Killer, The Bunny Game, August Underground Mordum är alla bra exempel på ultravåld med kvinnliga förtecken. Sedan finns det självklart även motsatta exempel som Guinea Pig. Ful filmserie förresten. Visst är ämnet intressant, men det känns som om det förtjänar mer än ett kapitel. Kanske till och med en hel bok. Vi får se!

Annars sitter jag just nu och jobbar med en text för Eskapix samt en massa recensioner för Sthlm Filmfestival + en längre grej om Takashi Miike. Och glöm inte: 13/10 blir det fest på Bio Rio (Sthlm, Hornstull) där det bjuds på blodbad och samtal.

Recensioner av Äkta skräck so far:

www.kulturdelen.com/2011/09/11/bok-akta-skrack/
cinezilla.blogspot.com/2011/09/akta-skrack.html