Smott och gott.

FrightFest, Sitges, Sthlm Filmfestival. Jag älskar filmfestivaler. Jag skulle vilja heltidsjobba med dem. Frukost, middag, lunch. Sundance och Fantasia nästa? Man kan ju alltid hoppas. Nya texter som kommer snart: Skriver om Crush i Eskapix och om FrightFest i Arbetaren. Dessutom bevakar jag även film för Sthlm Filmfestival. Så plocka upp en katalog när tillfälle ges, vilket borde bli om ett par månader. Tills dess:



Hail Satan!

Metal up your ass!

Jag sparar på hög, eller i mappar rättare sagt. Digitala mappar i andra mappar. Texter, tv-serier och filmer. Eftersom jag aldrig hinner kolla igenom dem så kan det dröja ett bra tag innan jag ser en serie som tex This is England 88 (för övrigt fantastisk) eller en film som Hesher från 2010 med Joseph Gordon-Levitt. Hesher som måste ha legat i en av mina mappar i cirkus ett års tid fick chansen efter att jag av en slump fick syn på Alan Hynes poster via Mondos arkiv. Har man väl sett den så måste man se filmen.

Sådär, nu måste ni också se den! Hesher är som Jesus, fast lite mer satanisk. Han har ett uppdrag, ett livsuppdrag: att rädda liv. Han gör det genom att infiltrera apatiska, traumatiserade familjer och få dem att konfrontera sig själva och varandra. Man får känslan av att han gjort det tidigare och att han kommer göra det igen. Det bästa är att han inte är medveten om det själv, han bara är sig själv: essensen av ärlighet. Som metal, rakt på utan några förbannade ursäkter. Joseph Gordon-Levitt är ju annars mest känd från Tredje klotet från solen eller romantiska indiekomedier som 500 Days of Summer. Han borde vara mest känd som Hesher, han gör det med den äran! Som en jävla naturkraft!

Årets Frightfest toppar det mesta.

Då var det dags för Frightfest igen, om en vecka! Programmet känns både bättre och roligare än förra året (The Seasoning House, V/H/S, Errors of the Human Body osv.) dessutom anordnas ett Face to Face med Dario Argento! Ok, han kanske är ännu en av alla dessa föredettingar som vägrar ge upp och aldrig gör något riktigt bra, nuförtiden. Men han har varit en av de största och jag plöjer fortfarande Tenebrae varje jul. Det är en fantastisk film. Nytt för i år är även ett, på alla sätt och vis, bättre hotellrum ... kan tyckas som en petitess i sammanhanget, men det är det inte. Även om jag bara kommer befinna mig på rummet ett fåtal timmar och sova bort de flesta av dem så har, på senare tid, ett frö av lyx börjat gro i min tidigare så snåla plånbok. Jag vill ha massagedusch och frukost och bo hundra meter från Empire. Och en skön säng att kolla på Breaking Bad i. Så det så. Det enda men:et i år är ett lika stort men som alla andra år när jag ska åka bort. Jag åker ensam ... Oftast tycker jag det är bäst så, men ibland, när sista filmen tagit slut och man på vägen hem hör festfolket skråla och skåla. Då saknar man en kompis, eller någon iaf. Så om denna någon befinner sig i London mellan den 23-25e augusti, kontakta mig!