Sanningen är farlig.

"Some doors should never be opened" - Super 8 (Joel Schumacher). Schumacher är ju som bekant en hejare på att ro iland konstiga kvalitetsmissfoster som Batman & Robin, The Number 23 och nyligen förlösta Trespass. Ibland levererar han dock med stil (även om missfoster också kan vara ack så stilfulla), se Tigerland, Phone Booth och nämnda Super 8. Här med en Cage i bra form och en härligt kvasimoralisk historia som ursäkt för allsköns exploativa skeenden. Precis som vi vill ha det asså'! När Super 8 hade premiär 1999 var det med dessa taglines: "You are never prepared for the truth", "Be careful when you kill a monster, that you don't become one yourself", "You can't prepare for where the truth will take you". Bättre taglines har man väl kanske sett tidigare men vad sägs om detta citat: "If you dance with the devil, the devil don't change. The devil changes you." Helt ok! Häromdagen fick jag dock ta del utav detta citat på ett aningens mer offensivt sätt, lite mer "i ditt ansikte".

Jag har på sistone jobbat en hel del med att utöka mitt redan nu fläckade pornografiska kontaktnät. Och det artar sig. Krokarna är matade och fiskarna nappar, även om vissa simmar lite för djupt för min lina. Jag skulle behöva en bra researcher som inte räds sanningen, så att jag själv skulle kunna ägna min tid åt att boka roliga inspirationsresor och se på film. I alla fall, när jag nyligen kollade av mailen så fanns där i gröten av spam ett vettigt sådant (mail) från en av de många personer jag önskar intervjua. Positivt, lite virrigt, men med ett telefonnr inkluderat och en schysst helhetston. Fram till avrundande citat: "If you dance with the devil, the devil don't change. The devil changes you." Ingen förklaring, men instinktivt får jag känslan av att jag har blivit varnad. Mitt arbete har plötsligt blivit lite farligt. Eller så är det bara så jag vill tolka det ...

Ett snuskigt, självklart steg.

Har alltid varit rätt kass på att uppdatera min sk blogg, på sistone har det dock varit riktigt jävla dåligt! Sorry, jag är helt enkelt för upptagen. Jag jobbar stenhårt med min nästa bok om extrem 70, 80- tals porr. På sätt och vis känns steget från extrem skräckfilm, till extrem porr självklart: det är det här jag alltid velat göra.

Vad gäller porr så har jag egentligen inget pornografiskt intresse av genren. Jag blir inte vidare upphetsad av det jag ser, men jag tycker att branschen som den såg ut då är intressant som fan. Regissörerna och deras drömmar om "riktig" film. Den märkliga avsaknad av fingertoppskänsla som oftast rådde (att som Shaun Costello blanda porr med autentiska krigsbilder är kanske inte helt ok) och att filmerna inte verkar ha som direkt syfte att upphetsa. Ta A Climax of Blue Power (Lee Frost) tex. Tjejer som rullar runt i lera och fejksnutar som klär ut sig i kvinnokläder. Avbrutna sexscener och knappt någon sperma alls. Sedan en slutscen där vår hjälte (?) plötsligt dör mitt i en biljakt. Han bara dör och så tar filmen slut! Mer om detta i boken.

Just nu försöker jag sortera i mitt material. Lägger upp något slags schema över alla de filmer jag ska se (ett 50-tal ...) och beställer böcker som en galning. Ska även pressa in en New York resa någon gång till våren. Research är A och O.

Nostalgi

Önskar att jag hade fått uppleva 70,80-talets grindhousekultur i NY, USA. 42nd street där man såg på film med risk för sitt eget liv, där man knappt kunde gå på toaletten utan ett oanständigt förlag och där män, kvinnor och manskvinnor delade på våldpornografiska upplevelser utan att det gjordes en grej utav det. Var man filmnörd på den tiden så levde man farligt; alltid medveten om att filmen man såg mycket väl kunde vara ens sista. Att under de premisserna sitta och kolla på tex Forced Entry eller A Climax of Blue Power. Wow! Närmast jag kommit det här är föreningen FFFF (tror jag den hette) som drevs av Micke Olsson från Sator på 2a Långgatan i Göteborg. Där kunde man köpa folköl och se på laserfilm på stor duk. Ibland kördes det minifestival och då kunde man plöja fem filmer på en dag. Det var då. Idag blir det istället Zombie Flesh Eaters på Blu-ray och det är ju inte helt fel det heller!

Förutom nostalgiska tankar om en tid som flytt har jag även sett på Bruno Matteis Rats: Night of Terror ett par gånger. Här kommer ett mycket, mycket bra klipp från den:



...